Känner du igen din tonåring?

Känner du igen din tonåring?

13-åringen – den färska och bräckliga självständiga tänkaren

Är en konstruktiv och positiv tänkare. Tänkare med stort T! Filosofi lektioner borde bedrivas i skolan med 13 åringen. Hen läser och tänker och vill ha gärna diskutera NU – tankarna kommer och kring dessa vill han bedriva samtal GENAST. Han står säkert i sig själv –men hens självständighet är ganska bräcklig och färsk.

För att inte bindas vid en identitetsuppfattning som kanske inte stämmer med den som är i antågande, skall man akta sig för att sätta en ”stämpel”. Hen är heller inte mogen att ta annat än positiva omdömen om sig själv!

Allvarlig och eftertänksam, behärskad och behärskande

Trettonåringen är så allvarlig och eftertänksam, så behärskad och behärskande, att hen förmodligen inte skulle stå ut, om hen inte ibland spelade över åt det andra hållet. Och då görs det rejält. Detta är det stora fnittrandets och flamsandets tid!

”en god regel för umgänge med ungdomar i de nedre tonåren är att bära sig åt som om man träffade dem varje dag för första gången”

Detta tillvägagångssätt kan få en själv att få syn på sina egna trista sidor som gnatet, gnället, tjatet, demonstrationerna, irritationerna; allt som gör att trettonåringen sätter sig på tvären. Träffar man en person för första gången är man artig, intresserad, respektfull och belevad; visar sig från sin bästa sida.

13 åringen är en fridsam person, nöjd med att vara den hen är, hen vet mycket väl vad som ligger framför och önskar ofta att hen slapp bli vuxen. Man kan hjälpa, genom att låta hen slippa, inte hänvisa  till kamraterna, behövas hemma, prata, tänka, en långpromenad med en 13 åring är en upplevelse – samt motsätta sig hens mer eller mindre pliktskyldiga ansträngningar att leka vuxen.

Man glädjs åt närvaron och respekterar hen som människa, men man ger fasta rutiner och gränser.

14-åringen – den ensamma meningssökaren med frågor som; Vem är jag? Vad väntar mig?

Den stabila, ofta robusta, konstruktiva 13 åringen förändras. Som 14 åring är eller blir hen ömtålig.

Hen står i världen, känslig – ibland överkänslig – och står i den ensam.

Hen slås ofta som 14-åring av en utanför känsla som kan göra hen djupt orolig för sin framtid. Hen vet att hen kommer att bli stor, inordna sig i leden och leva sitt liv, men hen börjar undra vad det egentligen är för mening med det. Den existensiella ensamhetskänslan debuterar och 14 åringen kan drabbas av ordentliga depressioner.

Går på djupen, de svåra djupen i livet

14 åringen går på djupen, de svåra djupen i livet. Hen är öppen för det övernaturliga, grubblar över religiösa frågor. 14 åringen kan sitta länge över gamla fotografier över hen själv som liten och betrakta dem med sorg. Hen förstår att hen inte bara var liten och ovetande då utan också lycklig, därför att livet var enkelt då.

Ofta blir 14 åringen inbunden och tyst. För första gången i 14-åringens liv gör en komponent av likgiltighet entre. Denna har sin upprinnelse i det nya och skrämmande ifrågasättandet av livets mening.

14-åringen blir ofta missförstådd och känner sig också lätt missförstådd på förhand. Tiger lite för länge och grubblar lite för mycket – viss om att ändå ingen förstår. Under tiden, samlar på sig mängder av olöst stoff och helt plötsligt utan förvarning kan 14-åringen explodera i hysteriska gråtattacker eller desperata raseriutbrott. Varvid omvärlden tappar hakan.

Känslig för omvärldens reaktioner

14-åringen är känslig för omvärldens reaktioner. Tål inte att någon är missnöjd med hen. Kan alldeles tappa sugen om någon lärare anmärker på hen. Döms hen ut ”dig kommer det ändå aldrig bli något av” kan en livslång bitterhet gro i hens hjärta.

Den psykiskt ömtåliga 14 åringen, är ömtålig också fysiskt. Pojkarna skjuter vanligen i höjden vid den här tiden och bemöter förändringen med blandade känslor. Man kan ju också som vuxen föreställa sig vilken förvirring som skulle drabba en, om man plötsligt växte ett huvud och fick en röst som hoppade upp och ner och inte hade någon aning om var det hela skulle sluta. Själva kroppens oundvikliga och påtagliga närvaro gör fjortonåringen känslig, ständigt medveten om den som han är.

15-åringen – vuxen på ytan men fortfarande osäker och liten inuti

15 åringen är inte vuxen men på god väg. Ofta är det så att femtonåringen inom sig bär 14 åringens ensamhet och utanförskap och yttre signaler signalerar mer vuxenhet och säkerhet. 15 åringen är ofta självsäkerheten själv på ytan. Inom sig vet hen att hen brister på många områden och är ensam på jorden. Självkänslan och självförtroendet vilar på bräcklig grund.

Imagen blir viktig för 15 åringen som aldrig förr. 15 åringen lär sig väga sina ord och anpassa sitt uppträdande, så att hen skall framstå som klyftigare och mer erfaren. Vill ge sken av en avklarad mognad. Femton-åringen står med ena benet i sin image och andra benet i sanningen om sig själv – eller rättare sagt sökandet efter den.

Osäkerheten blir större ju mer den döljs

Ju mer effektivt hen döljer sanningen desto svårare blir det för andra att få reda på hur hen egentligen är. Femtonåringen kan lagra ordentliga komplex och en osäkerhet som blir större ju mer den döljs. Hen kan känna sig som en rädd liten unge som vill hänga i mammas kjolar – men om någon/&/något lyckas rasera imagen och röra vid hens innersta genom ömhet, förståelse och medkänsla, kan 15-åringen vända tvärtom och störta därifrån. För femtonåringen är det inte tillåtet längre att vara liten.

Drömmar är ofta storslagna. Hen skall bli någon, bli berömd, bli stor. Hen skall bli den främste inom sitt område. Hen skall stå på tidningarnas löpsedlar och skall bli berömd. 15-åringen skall lyckas.

Femtonåringen kan inte utan vidare acceptera att andra bestämmer över hen, inte när hen så snart skall anses kapabel att bestämma över sig själv.

Krav leder till revolt

Auktoritära krav på blind lydnad leder till revolt. Tryck och press från den vuxnes sida, styrning liksom hård uppbindning likaså ger samma resultat- men även likgiltigheten, ignoransen och tystnaden föder revolt. Konflikter med 15 åringen är oundvikliga och bör hållas konstruktiva och med den unges bästa för ögonen.

16-åringen – integritet & självkänsla på topp

16-åringen har ett gott självförtroende. Är det fel på något (och det är det) så är det inte sextonåringen det är fel på. 16-åringen är det sällan eller aldrig fel på, om hen får säga det själv…..vilket hen gärna gör.

Sextonåringen vet. Det mesta vet hen bättre än andra. 16-åringen godtar inte att någon styr och ställer, men han kan vara mycket snar att själv styra och ställa med andra.

I långa stycken är hen mogen att fungera på egen hand och gör det bra. Sextonåringens personlighet är skarp och tydlig nu, och dess utmärkande drag kommer att bestå. Sådan hen är nu, sådan kommer hen att vara: det som förändrar framöver är i stort sett bara livets avslipande, mildrande effekt.

Integriteten är helig

Om femtonåringen prövade sig fram mot sin egen vuxendom, är sextonåringen överens med sig själv som vuxen. Sextonåringen vägrar sälja sin själ och integriteten är helig. Nu som kanske aldrig annars i livet vet hen vad det innebär att vara sann mot sig själv. Med sin omutlighet kan sextonåringen utgöra ett hot mot vuxna som kanske gick åt både ena och andra hållet dit de inte borde ha gått i livet, om de varit trogna sin övertygelse.

Sextonåringen som utsätts för fysiska eller psykiska övergrepp viker sällan men förhärdas. Den besvikelse som slår rot i hens hjärna kan bli bestående, liksom allt annat som ”sätter sig” i denna ålder. Misstro mot en sextonåring är förödande. Sextonåringen kan på rent trots uppfylla negativa förväntningar.

Livserfarenhetens väg

Sextonåringen befinner sig i slutfasen av den utforskande utvecklingsperiod som är pubertetens. I egna ögon är 16-åringen fulländad, medan omgivningen kan vara nog så hopplös. Världen är spännande och rik, och eftersom hen gärna gör vad han kan för att upplysa den omvärld, som famlar i mörker, om det ljus som är det enda rätta att följa, delar hen med förtjusning med sig av sina insikter.  Hen är charmerande i sin iver att förevisa än det ena än det andra. Man bör förstås ta det med vederbörlig entusiasm. Sextonåringens glödheta engagemang betyder inte att hen är statisk. Sextonåringen beträder den viktigaste av vägar: livserfarenhetens. Har föga användning för andras erfarenheter utan måste erövra sina egna. För att förstå den fulla innebörden måste hen drabbas av sin egen erfarenhet och dess insikt.  Hen har därför en tendens att fördöma det om vilket han inget vet.

Först i 25 års åldern beräknas personligheten vara så stabil, karaktären så utformad, värderingarnas så grundlagda, att man kan tala om vuxenhet.

Källa
Nya Barnaboken av Anna Walhlgren