Flera olika orsaker påverkar mobbning

Flera olika orsaker påverkar mobbning

Mobbning är komplicerat och en kombination av individ och miljöproblem. Det finns flera olika orsaker som påverkar som t ex; föräldrar, klassen, läraren, ledningen i skolan och eleverna. En del vill tro att det är krävande och krångliga människor som blir mobbade. Gunnar Höistad skriver i hans bok Mobbning och människovärde att det finns konfliktskapande personligheter som kan råka illa ut, men det är lika ofta ”starka”, ”duktiga” och ”kompetenta” människor. Och det är märkligt att vi har ett intresse att söka förklaringar till mobbning hos de drabbade. Varför inte söka hos mobbarna? ”Då de vuxnas synsätt på orsaken fokuseras på offret, blir det ett hinder mot att fokusera på de handlingar plågaren utför”.

Hur kan man då se om någon är mobbad?

Mobbning är ofta svårare att upptäcka hos våra äldre barn. Man säger inte något på grund av rädsla för att det ska bli värre men också för att man skäms. Om jag som förälder anar att mitt barn är utsatt kan det vara bra att inte fråga om hon/han är mobbad. Ordet är så pass relaterat till skam att de flesta barn då förnekar. Vi vuxna behöver istället tolka signaler som sönderrivna kläder, aldrig ta hem en kompis eller kroppsspråk när vi pratar om skolan.

Vägledande frågor kan vara:

– Hur trivs du i klassen?
– Hur känns det när du tänker på skolan? Kompisarna i klassen? Matsalen? Byta om på gympan?
– Finns det områden på skolan du helst inte vill gå till?
– Finns det någon i klassen som brukar bestämma? Finns det några som hänger med på den som bestämmer?
– Finns det någon i klassen som inte har det så bra?

Att våga se och agera!

Det viktigaste för oss vuxna är att se! Att medvetandegöra är det första steget för att ta tag i problemen. Så länge man blundar och inte vill se, går det inte att arbeta med mobbning. Det gäller förstås både lärare och föräldrar. Att våga se att sin egen dotter mobbar är minst lika svårt som att våga se att sin dotter blir mobbad.

I en del skolor kan lärare säga; – här har vi inte någon mobbning! Detta är förstås inte sant. Där det finns människor finns det konflikter. I dessa skolor vågar man bara inte se problemen.
Många unga som varit eller är utsatta för mobbning idag upplever ofta att ingen hjälper dem. Mobbning är ofta så subtil att omgivningen inte märker något. En del mobbare kan till och med vara mycket populära och omtyckta bland lärarna men så fort vuxna är frånvarande kan de bete sig på ett helt annat sätt mot klasskamraterna.

Några orsaker som kan påverka

Föräldrar är grundstommen hos barnen. De flesta värderingar som föräldrar har följer med till skolan genom deras barn. Om föräldrarna hemma är negativa mot skolan eller extra oroliga för att någon ska vara elak mot deras barn följer det också med. Ett barn kan skapa sig en offer roll när föräldrarna ofta frågar om de andra barnen varit snälla eller dumma mot honom eller henne. Det kan leda till mobbning om något av dem andra barnen hakar på.
Detsamma gäller när vi föräldrar hemma pratar nedvärderande om olika egenskaper hos andra människor. Det kan handla om att det inte är okej att vara ledsen, smal, tjock, långsam, eftertänksam, blyg osv. Våra barn hör vad vi säger och går i väg till skolan med budskapet. Utan att förstå varför kan sedan barnet tycka illa om en klasskamrat som visar den egenskapen. Ett annat ord för detta är projektion.

Reflekterande frågor till föräldrar:

– Vilken erfarenhet har jag från min egen skolgång? Var den positiv eller negativ?
– Hur ser jag på lärare?
– Vilka frågor om skola, lärare och kompisar ställer jag till mitt barn? Hur mycket påverkar mina egen historia mina frågor?
– Vilka beteenden och egenskaper pratar vi illa om hemma? Vad är det som känns svårt med dessa?

Lärarna kan vara en del av orsaken om de har fullt upp med sina personliga liv och inte ser barnen och synliggör konflikter. I en skola där personalen själva har konflikter och inte känner stöd från övrig personal är risken att de har tillräckligt med problem runt omkring sig själva så de ser inte vad som händer i klassen.
En del lärare kan också vara del i mobbning när de högt utan att tänka sig för säger något nedvärderande, himlar med ögonen eller hoppar över någon elev. Om det vill sig illa kan även några barn från klassen haka på.

En del lärare som arbetat i 30 år kan tycka att det är svårt att ändra sin attityd eller arbetsmetod. Det kan hindra barn idag eftersom de lever mer på lust än av plikt. Tidigare kunde en lärare säga exakt vad barnen skulle göra, och de gjorde som lärare sa. I dag lever barn mer efter mening och ifrågasätter oss vuxna mer. Det innebär att lärarens roll förändras. När en del lärare inte följer med i den utvecklingen är det lätt att tycka att klassen är stökig.

Reflekterande frågor till lärare:

– Kan det vara så att ett problem i klassen har med oss lärare att göra?
– Vilken del i den här klasskonflikten har jag som lärare?
– Hur ser jag på konflikter? Är jag konflikträdd?
– Hur påverkar mitt privatliv/arbetsliv mitt arbete med klassen?
– Vilka elever har jag svårt för? Vad är det som känns svårt?
– Vilka föräldrar har jag svårt för? Vad är det som känns svårt?
– Vilka beteenden har jag svårt för? Vad är det som känns svårt?
– Hur vill jag att mina elever ska minnas mig som lärare om jag möter dem om 15 år?
– Vilka dubbla budskap sänder jag/vi ut till barnen?
– Är det något jag behöver hjälp med?
– Hur påverkar skolans förändringsarbete mitt arbete och min kontakt med barnen? (om skolan befinner sig i ett förändringsarbete)

Skolledningen

behöver vara tydlig och ge budskapet att mobbning inte är acceptabelt! När ledningen visar tydligt vad de står för och att de bryr sig, sprider det sig till lärarna. Det viktiga är att påminna sig om den policy man har på skolan och vid återkommande tillfällen följa upp den. Många skolor har en policy men följer den inte vilket skapar dubbla budskap till lärare och elever.

Det är lätt för lärare att känna sig otillräckliga när de ser allt de borde göra. Alla elever som behöver mer hjälp och stöd. Om då också personalgruppen är i konflikt med varandra och drar åt olika håll är det lätt som lärare att känna meningslöshet. Då är det svårt att se. Skolans ledning behöver finnas som en grundstomme där lärarna kan få stöd. Ledningen behöver visa vägen och vara tydlig med organisationens värderingar och policy. Då kan lärarna göra det dem är bra på, ta hand om eleverna.

Reflekterande frågor till skolans ledning:

– Hur genomarbetad är vår policy? Följer vi den? Hur integrerad är den hos ledningen och lärarna?
– Vilka dubbla budskap sänder vi ut till lärarna/barnen?
– Lyssnar vi till lärarna?
– På vilket sätt behöver vi mer stödja lärarna?

Förändring i skolan är en annan del.

När en skola t ex är på väg att byggas om är det lätt att all energi fokuseras på det och konflikter sopas under mattan. Egentligen kan man säga att om skolan lägger ner energi på något extra mycket, vilket kan vara personalkonflikter, personalomsättning, ombyggnader etc. skäl det energi från att motverka mobbning eftersom de vuxna inte är lika observanta på sin roll och barnen.

Vi vet att alla organisationer då och då behöver förändras, men det viktiga är att ledning och lärare är medvetna om att mycket kraft läggs på den, och att konflikter och mobbning fortfarande finns.

Dubbla budskap

menas med att en person samtidigt sänder två budskap till en annan person. Dessa två budskap står i strid med varandra. Bägge budskapen kan vara verbala eller så kan det ena budskapet vara verbalt och det andra icke verbalt. Det kan bestå av en bestämd kroppshållning, gester, mimik eller ett tonfall som förmedlar det motsatta. Det verkar förvirrande för mottagaren.
Barn väljer inte själva sina klasskamrater. De blir satta i en grupp och förväntas att fungera. Vi vuxna ger ofta dubbla budskap till barn. Vi själva visar med vårt kroppsspråk och våra signaler att vi inte tycker om alla vuxna, däremot säger vi till barnen att de ska leka tillsammans allihop. Vi behöver prata med de unga om att alla människor inte tycker om alla, men för den skull ska vi respektera varandra och behandla en annan människa på det sätt som man vill bli behandlad på själv.

Dintonåring.se har träffat ansvarig för mobbningsfrågor på en skola på Ekerö i Stockholm som menar att när vi talar med barnen om att vi inte behöver älska alla, kan ofta gruppen landa. Då har man tagit udden av att älska och kan börja tala om hur vi istället kan respektera varandra. Många barn tror att vi vuxna tycker att de ska älska alla, och eftersom det är omöjligt har de deras spel bakom ryggen på oss. Att ta sig tid och prata med barnen om skillnaden mellan att älska och respektera och hur vi behandlar varandra behövs både hemma och i skolan. Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör!

Barn kan hjälpa till att stödja men ansvaret att lösa mobbning ligger hos oss vuxna

Ansvaret för att den psykosociala miljön i skolan ska fungera och att mobbningssituationer ska lösa sig ligger hos oss vuxna och inte hos eleverna. Det är vår skyldighet att göra något när någon far illa. Det är alltid de vuxna som sitter i skolledningen eller är lärare, och det är därifrån skolans värderingar och normer tydligt ska vara en ledstjärna. Därför är det av stor betydelse att skolor arbetar med sin personal. Kan det vara så att när personalen får en större självkännedom och förstår sig själva bättre förstår de också andra och detta skapar ett bättre arbetsklimat för både barn och vuxna?

Att tänka på!

Gunnar Höistad menar att man aldrig ska ta upp en pågående mobbning i klassrummet eller låta parterna mötas. Alla samtal ska ske enskilt. Annars blir det värre för den som är mobbad.

Källa
Mobbning och människovärde av Gunnar Höistad
Intervju med ansvarig för mobbningsfrågor i Stenhamraskolan
Makt, maktlöshet och mobbning av Fors, Z
Hur man handskas med besvärliga klasser av Steinberg, J
Mobbning och våld av Aarland, S-O
Vad jag har lärt mig av mina elever av Kjell Gustavsson