Tina Peldan skriver om ”selfies”

En selfie har väl alla lagt ut i något socialt media?

Varje dag läggs det ut mängder av selfies. Vad är då egentligen en selfie och vad kan det fylla för funktion?

Wikipedia beskriver det med orden:

A selfie is a type of self-portrait photograph, typically taken with a hand-held  digital camera or camera phone.  Selfies are often associated with social networking. They are often casual, are typically taken either with a camera held at arm’s length or in a mirror, and typically include either only the photographer or the photographer and as many people as can be in focus. Selfies taken that involve multiple people are known as ”group selfies”.

Jag funderar kring vad dessa bilder på oss själva, i vardagen i olika situationer, gör med oss som människor?

Är de av godo eller av ondo?

Får unga idag en större självinsikt via att de ser sig själv på bild oftare? När de kan se hur de kan se ut i olika situationer. När de ser olika ut olika dagar?  Eller ökar det istället utseendefixering och gör oss självcentrerade? Blir vi fixerade vid ytan och glömmer insidan?

En intressant forskning är gjort på skillnaden mellan tonårskillars och tonårstjejers bilder och den heter Duckface/Stoneface och syftar på de ansiktsuttryck tjejer respektive killar helst vill förmedla i sina selfies.

Lyssna på detta:

Stor skillnad mellan tonåringars nätbilder

En skrämmande tanke, som jag själv brukar leka lite med då och då, är tanken att jag faktiskt aldrig själv ser mig så som jag ser ut för andra. Jag tänker så här att när jag tittar mig själv i spegeln så ser jag bara en stillbild av mig själv. Det är ju inte så jag ser ut i interaktion med andra. När jag är engagerad och igång eller när jag är rasande eller ledsen. Då ser jag aldrig hur jag ser ut.

Säg mig den människa som under en stund framför en spegel inte försökt göra sig lite snyggare än vad verkligheten visar i spegelbilden.  Många ser direkt sina skavanker och fokuserar på bristerna.  Hur gör du? Du kanske fastnar med blicken på det du är stolt över och nöjd med?

Nä, tänkte väl det?

Tänk om våra ungdomar, när de blir vana att se sig själva så ofta, faktiskt blir bättre på att se sina fördelar och fokusera på sina möjligheter. Och att se sig själva i många olika situationer? Kan det vara så?

Våra ungdomar, och vi alla, lever i ett allt mer utseendefokuserat medialandskap. Ett fejkat landskap.  Alla modeller och artister på bilder som flimrar förbi än här än där som blir så som vi omedvetet vill vara och se ut. Samtliga är photoshoppade till oigenkännlighet och idealbilden är perfektion. Allt som inte är perfekt på ett foto photoshoppas bort. Bort med skuggor under ögonen, bort med lite extra hull på mage och lår. Bort med fläcken på kinden och så gör vi hyn lite mera lysande.

Så hålls det på.

Cindy Crawford lär en gång ha sagt ”I really wish I looked like Cindy Crawford”.

Kate Winslet å andra sidan, uttryckte en gång när hon såg ett publicerat foto av sig själv;  ”I do not look like that and I have no wish to do so.”

Här kan du titta på en skrämmande film ”Killing us softly” som beskriver hur våra skönhetsideal med kvinnor i reklam, har förändrats de senaste 40 åren.

Youtube film

Berätta för oss!