Lögner

Hej,
Har en brådmogen flicka på 12 år som har börjat ljuga.
Hon gör det väldigt duktigt och hon är smart och slipad. I grund och botten är hon en fin liten tjej men jag kan inte hjälpa att tänka att hon kanske ständigt lurar mig.
Jag vet inte hur jag ska handskas med detta. Jag har försökt vara tydlig med att ärlighet gäller och att man ska stå för sina åsiker, det man gjort och för den man är.
Jag är en känslomänniska och blir väldigt ledsen när sånt här händer. När jag försöker att lugnt och pedagogiskt att diskutera med min dotter och hon bara fortsätter att slå ifrån sig och tex skylla på andra så blir jag så arg till slut och väldigt elak.
När och hur ska man förlåta? Straff har jag försökt med så många gånger utan verkan som tex kompisförbud och tvförbud.

Anna-Lenas svar:
Hej, jag förstår och hör din frustration.
Ibland börjar ”ljug” med att man skryter. Ibland kan det vara ok att skryta lite, för att man kanske är stolt över något men när man börjar ljuga har skrytet gått för långt och ibland vill vi så mycket att vi inte kan se skillnad på fantasi och verklighet.

Ibland ljuger vi för att vi är rädda för konsekvenserna om vi skulle tala sanning o många gånger blir ”att ljuga” en vana.
Ibland säger vi saker som vi inte tänkt oss, och fast det inte är sanningen är det svårt att sedan ändra på det. Det kanske handlar mer om ens önskan hur det skulle vara.
Det finns ju gränser mellan påhitt, livlig fantasi och lögn.

Ungdomar har i alla tider varit hemlighetsfulla. När man är tonåring vill man inte längre bli behandlad som ett litet barn och det är en av förklaringarna till att man inte vill säga allt man gör, man vill bli respekterad och tagen på allvar.
De flesta tonåringar vill inte ha konflikter med sina föräldrar om de får välja, och de vill heller inte ljuga, om de inte måste.
Av den anledningen vore det bra om man visste vad tonåringen planerade, men då kanske vi vill ha för mycket kontroll över tonåringen…

Viktigt är ju också att du är en bra förebild för din dotter, att säga förlåt är alltid rätt. Förklara varför du blir så arg.

En tonåring som ofta stöter på förbud kan få för sig att det är enklast att ljuga.
Då är det bättre att man inte förmanar och förbjuder för ofta utan istället väljer när man behöver förbjuda något och talar om med eftertryck att man menar allvar och varför förstås. Förvånansvärt ofta bryr sig tonåringen om vad man säger om man är tydlig.

Om ”fighten” handlar om att vara ”ute på kvällen” kan man kanske bestämma att man hämtar eller lämnar eller att man hörs på vissa tider, att man pratar med andra inblandade föräldrar osv.
Förklara begreppet ”frihet under ansvar” och bevisa det, genom att ge mer frihet så fort man ser att dom tar ansvar.

Jag tror också mycket på att prata, förklara, prata OCH att man först tänker efter varför du känner som du gör och SEN förklarar det för din dotter. Du kan också fråga henne: Kan du förstå hur jag tänker? Hur tänker du? Vad skulle du göra om…?
Då lär ni kanske dessutom att känna varandra mer.