<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Dintonåring.se</title>
	<atom:link href="http://www.dintonaring.se/comments/feed" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://www.dintonaring.se</link>
	<description>Sajten för dig som lever med tonåringar</description>
	<lastBuildDate>Mon, 02 Apr 2012 20:11:49 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.3.2</generator>
	<item>
		<title>Kommentarer till Ambitiös dotter av Jivan</title>
		<link>http://www.dintonaring.se/archives/7723/comment-page-1#comment-207</link>
		<dc:creator>Jivan</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 02 Apr 2012 20:11:49 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.dintonaring.se/?p=7723#comment-207</guid>
		<description>Hej älskande föräldrar till ambitiös dotter

Jag tror på att ni ska stödja henne i det hon vill och dit hon är på väg. 

Det kan vara till stor hjälp om  ni letar upp antingen en elitidrottare eller någon annan mycket ambitiös person - som vet att det är lika viktigt att vila som att träna. 
Att &quot;ställa sig i vägen&quot; genom att se det som ett problem gör er till hennes &quot;fiender&quot; om det är inte bra för någon!
Bekosta henne en egen coach som förstår och ser helheten, kanske någon utanför skolan.
Anna-Lena Tegebro som är &quot;experten&quot; här på sidan tror jag skulle kunna coacha henne på rätt sätt. Det handlar ju om en kombination av kropp och psyke och att finna ett balanserat sätt att ta sig till de mål hon vill!

Varmt lycka till!
Jivan</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Hej älskande föräldrar till ambitiös dotter</p>
<p>Jag tror på att ni ska stödja henne i det hon vill och dit hon är på väg. </p>
<p>Det kan vara till stor hjälp om  ni letar upp antingen en elitidrottare eller någon annan mycket ambitiös person &#8211; som vet att det är lika viktigt att vila som att träna.<br />
Att &#8221;ställa sig i vägen&#8221; genom att se det som ett problem gör er till hennes &#8221;fiender&#8221; om det är inte bra för någon!<br />
Bekosta henne en egen coach som förstår och ser helheten, kanske någon utanför skolan.<br />
Anna-Lena Tegebro som är &#8221;experten&#8221; här på sidan tror jag skulle kunna coacha henne på rätt sätt. Det handlar ju om en kombination av kropp och psyke och att finna ett balanserat sätt att ta sig till de mål hon vill!</p>
<p>Varmt lycka till!<br />
Jivan</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till Ambitiös dotter av Cecilia Alpstig</title>
		<link>http://www.dintonaring.se/archives/7723/comment-page-1#comment-203</link>
		<dc:creator>Cecilia Alpstig</dc:creator>
		<pubDate>Wed, 14 Mar 2012 10:06:02 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.dintonaring.se/?p=7723#comment-203</guid>
		<description>Hej föräldrar till &quot;Ambitiös dotter&quot;,
jag vill verkligen be er att ta upp det här med er dotters handledare om ni inte redan gjort det. Och om ni inte känner att ni får ordentligt stöd där, gå vidare och prata med rektor eller kurator/skolsköterska. 

Lärarnas uppgift är självklart att uppmuntra och &quot;pusha&quot; elever att nå så långt som det är möjligt i studierna - men det får inte gå ut över elevens hälsa på det sätt som ni beskriver här! Väldigt viktigt att ni har en dialog med skolan om det här. 

Vänliga hälsningar
Cecilia Alpstig, informationschef Kunskapsskolan</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Hej föräldrar till &#8221;Ambitiös dotter&#8221;,<br />
jag vill verkligen be er att ta upp det här med er dotters handledare om ni inte redan gjort det. Och om ni inte känner att ni får ordentligt stöd där, gå vidare och prata med rektor eller kurator/skolsköterska. </p>
<p>Lärarnas uppgift är självklart att uppmuntra och &#8221;pusha&#8221; elever att nå så långt som det är möjligt i studierna &#8211; men det får inte gå ut över elevens hälsa på det sätt som ni beskriver här! Väldigt viktigt att ni har en dialog med skolan om det här. </p>
<p>Vänliga hälsningar<br />
Cecilia Alpstig, informationschef Kunskapsskolan</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till En summa pengar.. Behöver vårt barnbarn berätta för sina föräldrar? av Barnens vän</title>
		<link>http://www.dintonaring.se/archives/7468/comment-page-1#comment-193</link>
		<dc:creator>Barnens vän</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 03 Jan 2012 20:44:39 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.dintonaring.se/?p=7468#comment-193</guid>
		<description>Vad skönt att läsa att lagen för en gångs skull står på den ungas sida! 

Min tanke blir att det kanske finns skäl till att det inte var någon av föräldrarna som hade fått förtroendet att vara förvaltare fram till myndighetsdagen.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Vad skönt att läsa att lagen för en gångs skull står på den ungas sida! </p>
<p>Min tanke blir att det kanske finns skäl till att det inte var någon av föräldrarna som hade fått förtroendet att vara förvaltare fram till myndighetsdagen.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till Symtom vid anorexi av Mia</title>
		<link>http://www.dintonaring.se/archives/957/comment-page-1#comment-192</link>
		<dc:creator>Mia</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 02 Jan 2012 03:01:39 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.dintonaring.se/wp/?p=957#comment-192</guid>
		<description>Besök också gärna min blogg där jag skriver om min vardag som en anorektiker. 
http://tdt.blogg.se/?tmp=02040033</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Besök också gärna min blogg där jag skriver om min vardag som en anorektiker.<br />
<a href="http://tdt.blogg.se/?tmp=02040033" rel="nofollow">http://tdt.blogg.se/?tmp=02040033</a></p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till Symtom vid anorexi av Mia</title>
		<link>http://www.dintonaring.se/archives/957/comment-page-1#comment-191</link>
		<dc:creator>Mia</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 02 Jan 2012 02:52:51 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.dintonaring.se/wp/?p=957#comment-191</guid>
		<description>(hann ej klart)
till er som har vänner som har anorexi så kan jag säga att det gör väldigt mycket att ni bara finns där. Om han/hon går in på toan för att göra sig av med maten så försök innan att få han/henne att tänka på något annat som gör han/henne glad. Låt personen veta vem man kan lita på och tänk inte äns tanken på att tjata om hur underviktig personen är för det får han/hon bara att må sämre.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>(hann ej klart)<br />
till er som har vänner som har anorexi så kan jag säga att det gör väldigt mycket att ni bara finns där. Om han/hon går in på toan för att göra sig av med maten så försök innan att få han/henne att tänka på något annat som gör han/henne glad. Låt personen veta vem man kan lita på och tänk inte äns tanken på att tjata om hur underviktig personen är för det får han/hon bara att må sämre.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till Symtom vid anorexi av Mia</title>
		<link>http://www.dintonaring.se/archives/957/comment-page-1#comment-190</link>
		<dc:creator>Mia</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 02 Jan 2012 02:50:28 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.dintonaring.se/wp/?p=957#comment-190</guid>
		<description>Jag är en tjej som nu har haft anorexi i åtta år och jag är nu 18 år gammal. Kan berätta för er att det blir ett helvete när alla hela tiden säger att man är sjuk och behöver hjälp. Min kropp är betydligt sämre och jag orkar inte gå lika långa sträckor längre som jag orkade förut. Min kropp är benskör och jag har knappt styrka i benen för att resa mig upp från en stol. Det är svårt att inse att man behöver hjälp. Men till er som har vänner som är anorektiker</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag är en tjej som nu har haft anorexi i åtta år och jag är nu 18 år gammal. Kan berätta för er att det blir ett helvete när alla hela tiden säger att man är sjuk och behöver hjälp. Min kropp är betydligt sämre och jag orkar inte gå lika långa sträckor längre som jag orkade förut. Min kropp är benskör och jag har knappt styrka i benen för att resa mig upp från en stol. Det är svårt att inse att man behöver hjälp. Men till er som har vänner som är anorektiker</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till Jobb, studier och ta tag i sitt liv? av tina</title>
		<link>http://www.dintonaring.se/archives/7007/comment-page-1#comment-171</link>
		<dc:creator>tina</dc:creator>
		<pubDate>Sat, 17 Dec 2011 03:13:30 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.dintonaring.se/?p=7007#comment-171</guid>
		<description>det var nog det sämta svaret jag någonsin hört i hela mitt 21-åriga liv. var finns supporten? jag är i en liknande situation och får ungefär höra det du säger från mina föräldrar. &quot;hur många jobb har du sökt? ska du bo här hemma måste du se till att städa undan efter dig! du kanske ska börja städa på mcdonalds?&quot;. vad många föräldrar glömmer är att stötta sina kids. nu snackar jag inte om praktiskt stöd, utan snarare ett KÄNSLOMÄSSIGT sådant. året efter studenten gick jag hemma arbetslös. mina föräldrar gick runt och surade och var förbannade mot mig för att jag inte gjorde något åt saken, men de frågade sig aldrig varför. sanningen är att jag var fruktansvärt deprimerad, och det faktum att ingen uppmärksammade det gjorde mig ännu ledsnare.

en tanke till er päron. och kanske till människor över lag.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>det var nog det sämta svaret jag någonsin hört i hela mitt 21-åriga liv. var finns supporten? jag är i en liknande situation och får ungefär höra det du säger från mina föräldrar. &#8221;hur många jobb har du sökt? ska du bo här hemma måste du se till att städa undan efter dig! du kanske ska börja städa på mcdonalds?&#8221;. vad många föräldrar glömmer är att stötta sina kids. nu snackar jag inte om praktiskt stöd, utan snarare ett KÄNSLOMÄSSIGT sådant. året efter studenten gick jag hemma arbetslös. mina föräldrar gick runt och surade och var förbannade mot mig för att jag inte gjorde något åt saken, men de frågade sig aldrig varför. sanningen är att jag var fruktansvärt deprimerad, och det faktum att ingen uppmärksammade det gjorde mig ännu ledsnare.</p>
<p>en tanke till er päron. och kanske till människor över lag.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>

