Never give in – never, never, never, never, in nothing great or small, large or petty,    never give in except to convictions of honour and good sense. Never yield to force;   never yield to the apparently overwhelming might of the enemy.(Winston Churchill)

Filmen om Johanna handlar också om hopp i det svåra. Det är okej att känna hopp även om läkaren sagt att det inte finns något att göra. Hur gör du och hur gör vi när vi möter människor som befinner sig i dessa svåra situationer i livet? Hur gör vi när vi möter dessa människor som för att orka kämpa vill och kan känna hopp trots allt? Det finns olika sätt att reagera.

Jag kommer ihåg när jag själv var sjuk som ganska ung. Då fanns det två kategorier av människor. Den ena kategorin är de FÖRNUFTIGA människor som alltid måste upplysa en om FAKTA och hur saker och ting är. De kallar sig ofta för REALISTER och jag tycker att man då och då även kan kalla dem för pessimister, ibland för glädjedödare och ofta för KLUMPIGA. Den andra kategorin människor är de mera KÄNSLOSAMMA och EMPATISKA. Vissa skulle kalla denna kategori för de orealistiska, naiva och oförståndiga människorna. Båda sorter behövs dock i livet i olika situationer. Det bästa är att anpassa budskapet efter situation. Något vi ibland glömmer för att ”det går av bara farten”……

Visst kan man vara realist och berätta om fakta men kanske inte för en dödssjuk människa som befinner sig på den slaka linan spänd över avgrunden och balanserar på sina tår och med alla sina krafter för att klara av att hålla kvar hoppet och kämpaglöden för att överhuvudtaget fungera i vardagen och leva timme för timme för att se vartåt det bär. Kanske skall det realistiska (läs pessimistiska och klumpiga) budskapet med fakta stanna inne i din egen kropp när du möter denna människa. Försök istället säga något med KÄNSLA. Säg något som berör. Säg något som visar att du bryr dig om och att du finns där oavsett hur det går i framtiden. Det är vad vi som hoppas och går på slak lina behöver. Och det måste väl ändå vara det viktigaste av allt VAD DEN SOM HOPPAS BEHÖVER  eller hur?

Om man är dödsjuk och fått höra att det inte finns mycket att göra behöver man då höra FAKTA och realism? Eller behöver man en varm mänsklig KRAM, närhet och kärlek som känns i hela kroppen?

När jag var sjuk som 22-åring under min studenttid i Lund fanns det givetvis realister på korridoren där jag bodde. Dessa hade dock den goda smaken att vara tysta när de mötte mig och istället skandera högt och mycket i korridorköket när jag inte var där med uttalanden som ”Hon kommer ändå inte att överleva” ”Det är helt osannolikt”  osv. Oftast var realisterna förnuftiga och kloka naturvetare men absolut inte alltid. Det fanns även humanister bland dessa förnuftiga. Det handlar mer om personligheten och medvetenheten.  Den andra kategorin, de mer känslosamma och inkännande, var de som blev mina stöttare och många är fina och nära vänner än idag i mitt liv. Dessa var de människor som såg mig och mina känslor, vågade & orkade finnas där med sina två öron, varma hjärtan, hjälpsamhet, förståelse och mänskliga empati.

När jag sedan blev sjuk ytterligare en gång, nu 34 år gammal, och mitt i dödsskuggans dal var så lycklig över det lilla livet i familjen med min man och med mina små barn 2 och 4 år då fanns det vänner som trodde att jag tappat förståndet. Vara lycklig som dödsjuk då kunde man ju inte vara klok alternativt så hade man inte förstått allvaret i det hela.

Jo, då! Jag hade den allra djupaste förståelse och insikt i att jag var dödsjuk. Jag hade drabbats av  dubbelsidig aggresiv inflammatorisk bröstcancer och mitt liv var hotat det visst jag. Många gånger tänkte jag tanken att mina barn kanske skulle vara tvungna att växa upp utan en mamma och att det inte fick ske. Många var de tårar jag grät och min förtvivlan var stor MEN även min livsglädje och min vardagliga lycka blev förstärkt i detta. Jag var lycklig för det lilla. Ett djupt kluckande skratt och några första försök till en rad i en barnsång från min lilla 2-åring som bräkte som ett får till ”Bä bä,,,,” fick mina ögon att svämma över av lycka. En djup innerlig tacksamhet och en kärlek så stor till detta lilla barn, som var mitt. Eller när min ”stora” 4 åring kom och ville hjälpa mig med diverse saker för att underlätta. Det var hans sätt att visa sin kärlek och det värmde mitt dödsjuka men ändå av lycka dansande hjärta. Det var som att lyckan och sorgen dansade tätt samman i en virvlande vals inom mig under hela min sjukdomstid.

Men som sagt många var de människor som ifrågasatte min lycka! Så många att jag till slut bokade tid hos kuratorn på Onkologen. Det första jag sa till henne när vi träffades var: ”Mina vänner tror att jag inte har förstått att jag är allvarligt sjuk för att jag är lycklig också. Kan du säkerställa att jag inte förtränger att jag är sjuk för det vill jag inte.”  Med andra ord jag litade inte på mig själv längre. Jag tänkte att jag kanske var GALEN. Tack vare det ifrågasättande jag inte alltid hörde men ofta kände hade jag själv börjat tvivla på om jag fick vara glad, skratta och känna mig lycklig i nuet tillsammans med min familj och i andra situationer. Borde jag inte vara olycklig och oerhört ledsen hela tiden?

Nu ville jag få ett utlåtande från en professionell psykolog. Det fick jag. Hon ställde en hel del frågor för att säkerställa vad jag hade uppfattat och när timmen var slut sa hon till mig. ”Det är ingen fara för förträngning. Inte alls. Du förstår helt och hållet vad du går igenom. Gå nu ut och fortsätt vara lycklig och glad så mycket du kan så får du extra krafter till allt du måste gå igenom.”  Hennes ord blev sedan mitt mantra och jag fortsatte att leva på mitt sätt både igenom min sjukdom men även efter mitt tillfrisknande.

Det finns ett fint talessätt som lyder ”Tro, hopp och kärlek! Men störst av allt är kärleken”. Jag tycker att detta passar just här.

Jag kunde känna en tro att jag skulle bli frisk. Jag hoppades givetvis på att jag skulle bli frisk. Och jag kände en STOR kärlek till livet, till alla mina nära och kära och till mig själv. Allt detta utan att basera min tro, mitt hopp eller min känsla av kärlek på någon form av fakta alls. Jag hade inga som helst bevis för att det skulle bli så men jag behövde det inte heller. Jag behövde min tro, mitt hopp och min känsla av kärlek! Det var vad jag behövde.

Vi kommer att framöver att publicera en artikel med intervjuer med unga sjuka och vad de behöver för bemötande av andra och även intervjuer med anhöriga och vänner till svårt sjuka om hur de tänkt när de haft den sjuka i sin närhet. Håll utkik.

Läs mera:

Laila Bagges blogg i Mama om Johanna här

Kajsa Huldt Albrecht, 15 åringen som tillverkar skyddsänglar till förmån för Barncancerfonden – läs artikeln om henne här

Mikael Anderssons bok ”Armlös, benlös men inte hopplös” beställ den här

Länk till organisationen Ung Cancer och deras verksamhet.
BLI STÖDMEDLEM i Ung Cancer. Att vara stödmedlem kostar 250:- per år och pengarna går direkt till Ung Cancers verksamhet. Som stödmedlem får du ta del av våra nyhetsbrev och utvalda aktiviteter. Du får även ett diplom där det står att du hjälpt oss förändra unga vuxna cancerdrabbades livssituation.
Besök även deras webshop och köp dersas pin ”Fuck Cancer” eller en häftig Fuck Cancer väska. Väskan finns även med tryck ”Det är okej att känna”

Related Posts

1. Kerstin Thorvall på tapeten – via sina söner
2. Tips för intervjun din tonåring skall gå på
3. Öka självkänslan via basket

Nu kommer Gunnar Falks bror ut med en roman på samma tema.Hans Falk är författare, journalist, lärare och fil. dr. i idéhistoria. Han skriver om en pojke som försöker bli vuxen under extremt svåra omständigheter, en utvecklingsroman. Hans mamma har ingen trygghet att ge, tvärtom osäkrar hon familjens liv konstant genom att utöva ett psykologiskt skräckvälde.

Boken”Uppväxt” som är en uppväxtskildringen beskrivs så här i DN och här kan du läsa en bokrecesion i Svd

Här kan du läsa om intervjun med brorsan Gunnar Falk i Vi Biografi.

Related Posts

1. Coca-cola fyllde 125 år den 8 maj men säger att de bara är en tonåring!
2. Öka självkänslan via basket
3. Din Kommun

Related Posts

1. Coca-cola fyllde 125 år den 8 maj men säger att de bara är en tonåring!
2. Öka självkänslan via basket
3. Anmälan till Nyhetsbrev

Företagsledningen  har nu snickrat samman en plan som går under namnet Vision 2020. I denna är en nyckelpunkt  att försöka nå tonåringarna igen. Det fanns en tid som Coca-Cola tappade många tonåringar till konkurrenten Pepsi Cola. Företaget uttrycker det med orden ”Vi förlorade troligtvis en generation konsumenter ”. Nu ligger det i planerna att genomföra stora satsningar på sociala medier.En av dessa kommer att lanseras under det fjärde kvartalet och kommer att ”förstärka varumärket som en mediekanal”, enligt Joe Tripodi.

Håll utkik efter Coca-Cola! Här kan du se en video om deras New Social Media Policies. Intressant!

Dricker förresten din tonåring Coca-cola eller Pepsi om han får välja?

Related Posts

1. Kerstin Thorvall på tapeten – via sina söner
2. Öka självkänslan via basket
3. Fråga Experten

Ett annat sätt att känna att man bidrar till utveckling är att åka i väg på en volontärresa och hjälpa till i utsatta länder. Läs om färdiga volontärresor och hur du kan skapa din egen volontärresa.

Related Posts

1. Anmälan till Nyhetsbrev
2. Kontakta oss
3. Fråga Experten

Den svenska gymansieskolan görs om rejält i höst.

Här är fyra förändringar att hålla koll på:

1. Svårare att komma in via högre krav vid intagningen
2. Gymansiet delas upp i två tydligare delar – högskoleförberedande program och yrkesprogram
3. Humaistiskt och ekonomiskt program införs igen
4. Det blir nya betyg i en sexgradig skala från A till F (A är högre än dagens MVG och F är icke-godkänt)

Läs mer om detta i Svd

Även antagningsreglerna till högskolor och universitet förändrades i år och nu finns de sk meritpoängen som man kan addera till slutbetygets totala poäng.  Meritpoängen får du genom att bli godkänd i mer avancerade kurser i engelska, moderna språk och matte samt sk områdeskurser. Läs mer om vad meritpoängär och hur du räknar ut dessa och om hur de skall förändras.

Related Posts

1. Fler väljer att plugga i utlandet
2. Bättre att studera i lugn och ro
3. Stockholms nior ratar yrkesutbildningarna

Anorexi betecknas ofta som en ätstörning, men att inte äta är bara ett av flera medel att hålla en låg – och minskande – vikt. Ett annat sätt är fysisk aktivitet; ett av de tydligaste kännetecknen för anorexi utöver de matrelaterade är överdriven eller tvångsmässig motionering. Just denna koppling gör anorexi till en fråga för skolämnet idrott och hälsa. Det är också idrottsläraren som lättast ser de fysiska varningstecknen på annalkande eller fullt utvecklad sjukdom.

Träningn som är så hälsosamt kan bli livsfarligt. Speciellt för personer med ätstörningar då det kan bli ett tvångstränande. Kontroll, disciplin och prestation är en anorektikers vardag. Det är ganska vanligt att elitidrottare drabbas men problemet finns även på Friskis & Svettis och på våra gym. Läs mer om detta här

Related Posts

1. Tro, hopp och kärlek
2. Tips för intervjun din tonåring skall gå på
3. Fyra förändringar att hålla koll på i nya gymnasiet

Många unga fasar ofta inför redovisningen i klassen likaså fasar många vuxna inför att hålla i mötet på arbetsplatsen. Christina Davisson är språkvetare och röstcoach. Hon har under flera år undervisat i praktisk svenska och retorik på Stockholms universitet och hållit workshops och föredrag i retorik för företag, organisationer och myndigheter. I dag driver hon Retorikbutiken i Stockholm och är specialiserad på att hantera rampfeber.

Christina har nu skrivit en bok i ämnet som heter just ”Rampfeber”. Hon vill sprida kunskap om ett problem som nästan ingen vet någonting om i Sverige, fastän hundratusentals människor lider av det – rampfeber.
”Det är världens vanligaste fobi och ett problem som det talas alldeles för tyst om. Personer som har rampfeber skäms ofta mycket och vågar nästan aldrig berätta det för någon, varken som barn eller vuxen. De som har försökt brukar få meningslösa råd, som att de måste skärpa sig, tänka mer positivt eller öva mer på sina framträdanden.”

Rampfeber innebär att du blir väldigt nervös och rädd för att stå i centrum för uppmärksamheten.
”Har du rampfeber blir du väldigt nervös och rädd när andra ska titta på dig och lyssna på vad du ska säga eller göra. Du är rädd för vad de ska tycka om dig och din röst och din kropp; om du duger, om du är tillräckligt snygg och tillräckligt bra. Det kan t ex vara när du ska läsa högt för klassen, stå vid tavlan och redovisa ett grupparbete, göra övningar i gympan eller spela, dansa och sjunga på en skolavslutning.”

Rampfeber kan yttra sig på olika sätt.
”Har du bara lätt rampfeber är du troligtvis bara blyg och lite osäker som person. Har du riktigt stark rampfeber kan du känna ren dödsångest. Drabbas du av rampfeber brukar magen bli orolig och du sover ofta dåligt innan du ska framträda. Men hos en del slår den till precis när det är dags att öppna munnen, gå upp på scenen eller när du sitter och väntar på din tur att säga något. Då brukar hjärtat bulta jättehårt, du kan känna dig svettig, bli torr i halsen, rodna och börja skaka i kroppen. När kroppen är så stressad är det svårt att samla tankarna och tänka klart, så en del får black out eller svimmar. ”

Christina menar att vem som helst kan få rampfeber. De som kommer till henne för att få hjälp kommer från alla möjliga länder och kan vara allt från skolungdomar till pensionärer. ”Vanlig” rampfeber kan bottna i vardagliga hot, svek och kränkningar som inte behöver skapa några löpsedlar, men som för dig var skrämmande och orättvisa när det hände. Dessa situationer fick dig att känna dig maktlös, övergiven och försvarslös.
”Det kan vara att ensam möta tuffa skolkamrater på vägen hem som slår dig eller stjäl din mobil och sedan hotar dig med stryk om du skvallrar.  Det kan vara att bli mobbad, kränkt eller kladdad på och kallad hora. Det kan vara bästa vännen som sviker dig. Det kan vara att möta hårda blickar, iskall tystnad och trista kommentarer från lärare, föräldrar och syskon om du inte klarar av att leva upp till deras förväntningar, som att få bra betyg.
Riktigt stark rampfeber kan bottna i att du vuxit upp i ett land eller en miljö där det är förbjudet att säga vad man tycker och där man straffas hårt om man inte håller tyst om otäcka saker som man har varit vittne till. Det kan vara allt från incest och våldtäkt till trakasserier och mord, men också att en av familjens levnadsregler varit ”tänk på vad andra ska tycka och tänka”. ”

Rampfeber är en enda röra av stress, skadad självkänsla, konflikträdsla och prestationsångest. Det kan i längden till och med ge svår ångest, insomningsproblem, diffus värk i nacke och rygg och sliter mycket på hälsan. När personer med rampfeber tillslut går till läkaren för att kroppen inte orkar, får de ofta sömnpiller och lugnande medel för att dämpa symptom, men inget som löser deras problem. Tyvärr växer rampfeber nästan aldrig bort av sig själv. Det läker inte heller som ett skärsår på tummen utan ligger kvar och pyr hela livet om du inte gör något åt det.

Faktorer som kan trigga rampfeber om du ligger i riskzonen kan vara att du känner dig obehaglig och nervös bara av att tänka tanken på att tala eller agera framför andra människor.
”Det kan räcka med att höra ordet redovisning eller möte för att stressreaktionerna ska sätta igång inombords. Sedan brukar det bli värre och värre ju närmare den stora dagen kommer och när den stora dagen står för dörren kanske du är så trött och sliten att du känner dig alldeles sjuk och stannar hemma i sängen. ”

Rampfeber är resultatet av en mänsklig försvarsmekanism som bildas när vi utsätts för situationer där vi upplever oss hostade, maktlösa eller övergivna. Försvarsreaktionerna ligger sedan och lurar som mentala minor och så fort någon trampar på dem exploderar de vare sig vi vill eller inte.
”Ingen vet säkert vad vi kan råka ut för i livet, så det finns inga säkra garantier för att du aldrig kommer att få rampfeber. Men vi människor är också olika; en del klarar mer påfrestningar än andra. Vi är också mer sårbara under vissa perioder i livet.”

Christina menar att ”den bästa garantin du kan få mot rampfeber är en trygg och stabil uppväxt med människor som du kan lita på och som ger dig stöd och uppmuntran under din utveckling. De som lider allra värst av sin rampfeber har inte haft en chans – de har aldrig varit riktigt trygga. Det återstår bara att bli en tuffing och gå till anfall och slåss eller ge upp och bli ett offer.”

Tecken på om din tonåring har rampfeber kan vara:

-          Hon eller han blir väldigt nervös och rädd när andra ska titta och lyssna på henne eller honom

-          Din tonåring blir orolig och nervös så fort läraren säger ordet redovisning eller att eleverna ska berätta något inför hela klassen

-          Din tonåring tycker det är obehagligt att berätta något inför några i släkten på födelsedagskalaset

-          Din tonåring har börjat skolka från skolan

-          Din tonåring är ofta sjuk från skolan utan orsak

Om din tonåring har tecken på rampfeber är det bra att våga ställa frågor till henne eller honom vad det är som känns svårt.  Om du får tillåtelse av din tonåring, prata med läraren och berätta varför din tonåring har svårt för att hålla föredrag eller prata inför klassen. Det kan handla om allt från fniss, blickar till glåpord från några av kamraterna i klassen.

Även om rampfeber ofta bottnar i det bemötande man fått i barndomen, så kan lärare göra mycket för att förhindra att den eskalerar.
”Det viktigaste är att skaffa kunskap om vad rampfeber är. De som inte vet vad rampfeber är tycker att det är ett löjligt problem som bara drabbar hopplösa och svaga typer. De flesta tycker att de som har rampfeber får skylla sig själva för att de är för lata och dumma för att träna och förbereda sig tillräckligt. ”

Christina menar att rampfeber varken är en fråga om intelligens eller rutin.
”Många vuxna som har rampfeber arbetar professionellt på scen som musiker, skådespelare och artister. Problemet ligger i de mentala minorna. De kan varken läsa eller skriva och struntar i vad du och andra vill. De kan bara explodera.

Myter om rampfeber

·         De som har rampfeber är lata och förbereder sig inte ordenligt.

·         De som har rampfeber är för dumma för att lära sig det dom ska säga.

·         De som har rampfeber är trista och negativa typer.

·         De som har rampfeber har brist på erfarenhet och rutin.

·         De som har rampfeber saknar viljestyrka och karaktär.

·         De som har rampfeber känner efter för mycket.

·         De som har rampfeber saknar medvetenhet och insikt om sitt problem.
Myter om hur rampfeber ska hanteras

·         Rampfeber försvinner om man förbereder sig mer.

·         Rampfeber försvinner om man är smart och duktig.

·         Rampfeber försvinner om man tänker positivt.

·         Rampfeber försvinner om man får mer erfarenhet och rutin.

·         Rampfeber försvinner om man bara kontrollerar sig tillräckligt.

·         Rampfeber försvinner om man inte känner efter så mycket.

·         Rampfeber försvinner om man blir tillräckligt medveten och insiktsfull.

Christina Davisson driver Retorikbutiken och är specialiserad på att hantera rampfeber. Nu har hon kommit ut med boken ”Rampfeber – och konsten att hantera den”. Klicka här om du vill ta kontakt med Christina eller boka föredrag.

Källa
Christina Davisson, Retorikbutiken

Related Posts

1. Din Kommun
2. Ätstörningar
3. Betygshets & stress vanligt bland ungdomar

Med sina höga ideal i livet kryper duktighetssyndromet ner i åldrarna. Att prestera blir allt viktigare och till stressmottagningen på Karolinska Institutet kommer många kvinnor, men också män, för att laga sina sönderstressade kroppar och för att finna den själ som för länge sedan slutat att hänga med i ett ökande livstempo på bekräftelse. Det är våra prestationsprinsessor och och prinsar. Om detta och hur man kan ta sig ur fällan från sina egna krav och andras förväntningar kan du läsa mer om i Duktighetsfällan som Aleksander Perski och Joanna Rose skrivit.

Duktig är självförtroendebaserat!
När vi säger att någon är duktig bekräftar vi beteendet och det som någon gör. Att berömma våra döttrar och söner med ordet duktig är bra i sig eftersom det bättrar på självförtroendet. När vi däremot bekräftar med duktig för ofta under uppväxten, finns det en risk att barnen blir utifrånstyrda. Att vara utifrånstyrd innebär att man är mer mån om att prestera och göra för att tillfredställa andra människors krav och förväntningar än att göra det man själv egentligen vill.

Prestera/Göra och Vara
Om vi tänker oss två krukor. En prestera/göra-kruka och en vara-kruka. När vi bekräftar bara i prestera/göra-krukan finns det en risk att våra barn lär sig att prestera av bara farten. Vi berömmer beteendet och det blir beteendet som blir det viktiga. Många börjar redan som unga att jaga efter uppmärksamhet genom att prestera. Små barn ifrågasätter inte föräldrars bekräftelse utan ser det ofta som ett facit.
De har varit duktiga på att göra läxor, städa, spela matcher, vinna, få bra resultat på prov och så vidare. Det här kan leda till att barnen bara fortsätter att göra av bara farten för det är då man får bekräftelse av sina föräldrar. Det är allt som görs som är viktigt och misslyckas man med det man gör så är man oduglig.

Självkänslan ligger i Vara-krukan
För att våra barn och tonåringar ska få en god självkänsla behöver vi berätta för dem vem de är. Vi behöver spegla dem med ord av egenskaper och kvalitéer. Det är just dessa egenskaper och kvalitéer som bygger upp deras självkänsla. En tonåring som har fått höra vem han ÄR (inte det han gör) under sin uppväxt kommer inte att gå under på grund av ett dåligt resultat på provet. Han eller hon kommer förstå att ”jag finns” ändå och livet hänger inte på att jag misslyckas.

Det är aldrig försent att börja spegla och ge tonåringen vilka kvalitéer hon eller han har! Om du är en förälder som inte vetat bättre, vilka vi är många, så prova att bekräfta din tonåring i VARA-krukan och se vad som händer. I början kan det kännas ovant men det ger din tonåring mer än du anar. Den här tekniken kan du även prova på dina medarbetare om du är chef. Medarbetarna och arbetsgruppen kommer bli mer trygg och troligen också prestera bättre.

Egenskaper för att bekräfta VARA
När vi bara berömmer presterandet kan man säga att vi bekräftar skalet av människan. Om inte också vara-krukan fylls kan mäniskan som vuxen känna sig urholkad inuti. Hon vet vad hon gör bra men inte vem hon är.

När exempelvis din son varit duktig för att han studerat och fått bra resultat på provet så har han troligen varit ambitiös, planerande och målfokuserad. När din dotter har varit duktig på hockeymatchen så har hon kanske egentligen varit drivande och tuff. När din son varit duktig på att städa har han kanske egentligen varit noggrann och uthållig. För att bekräfta i vara-krukan behöver vi bekräfta med ord som innehåller egenskaper som vår son eller dotter har. Egenskaper som omtänksam, trygg, pålitlig, energisk, empatisk, charmig och så vidare. Flera egenskaper kan verka värderande i sig men behöver inte vara det. Till exempel egenskapen oflexibel kan i vårt samhälle och i vår tid anses som en ”dålig” egenskap men behöver inte alls vara det – det är bara en egenskap som visar vem man är. Här handlar det mer om hur vi förmedlar egenskapen och att vi självklart förmedlar egenskaper i ett positivt syfte! Bekräfta egenskaper

Sammanfattningsvis blir våra barn mer hela om vi bekräftar både i Prestera/Göra- och Vara krukan.

Källa
Duktighetsfällan, Joanna Rose och Alksander perski
Jana Söderberg – föredrag
Självkänsla på djupet, Marta Cullberg Weston

Related Posts

1. Öka självkänslan via basket
2. Kontakta oss
3. Fråga Experten

Vad är prestationsångest?

Rädsla för att hålla tal är kanske det vi spontant tänker på när vi hör talas om prestationsångest. Men rädsla för att hålla tal är bara ett av alla symptom på prestationsångest. Prestationsångest är ett vitt begrepp som innefattar många olika reaktioner. I samtliga fall leder ångesten till hämmad förmåga, glädje och kreativitet. En hög kravbild leder ofta till prestationer som är långt under vår optimala förmåga, vilket gör besvikelsen ännu större efter ett misslyckande. Vi vet vad vi kan, men just då funkar det inte! Det kräver enormt mycket ansträngning och kraft att utföra en prestation som är förenad med ångest.

När uppkommer prestationsångest?
Prestationsångest träder in när det ställs krav på oss. Vi tror ofta att det är rädsla för att inte leva upp till våra egna krav som skapar ångest, men det är inte hela sanningen. Det är framförallt rädsla för att inte leva upp till andras förväntningar som skapar prestationsångest. Prestationsångest uppkommer i alla tänkbara situationer där vi känner att vi måste lyckas.

Det hjälper sällan att förbereda sig!
Prestationsångest uppkommer mycket sällan av att vi är dåligt förberedda eller inkompetenta, och kan därför inte avhjälpas genom att vi förbereder oss ytterligare. Visst vore det bra om prestationsångest berodde på dålig förberedelse eller bristande kompetens. Då skulle det vara enkelt avhjälpt med mer övning. Problemet är att prestationsångest är en känsla.

Positivt tänkande
För att motverka prestationsångest, får man ofta rådet att försöka peppa sig själv med positiva tankar om sin egen prestation. Syftet med positivt tänkande är förstås att vi tillslut ska tro på det positiva vi säger till oss själva. Ungefär som i filmen där Stig-Helmer försöker bota sin flygrädsla genom att upprepa mantrat: ”Jag kan flyga, jag är inte rädd.” Ett annat råd i samma stil är att sätta upp lappar på kylskåpet där det står saker som: ”Jag är en vinnare.”

Det är svårt att nå framgång med övertalningsmetoden, eftersom känslor är svåra att resonera bort. Problemet är inte att vi är inkompetenta, utan att vi känner oss inkompetenta! Vi kan upprepa ”Jag är en vinnare” 1000 gånger, men fortfarande känna oss som förlorare. Självtvivel försvinner inte bara för att vi uttalar orden: ”Jag är störst, bäst och vackrast” eller för att vi i fantasin visualiserar oss som framgångsrika. Att vara positiv är alla människors grundtillstånd. Vi föds problemfria, och negativa känslor är något vi tar på oss. Vi är i grunden redan positiva – vi måste bara fokusera på att bryta den negativa bild vi har byggt upp av oss själva.

Att fly är ingen lösning på problemet
Många människor som lider av prestationsångest ser som enda chans att slippa ångesten genom att helt undvika kravsituationen. Egentligen är det inte själva prestationsmomentet vi skyr, utan vår oförmåga att hantera ångesten som är förenad med prestationen. Det är lätt att tro att om vi flyr från den yttre pressen, kommer vi också att slippa ångesten som är förknippad med att prestera. Detta kan liknas vid att slå ihop matteboken så fort vi kommer till ett knepigt tal. När vi löser en konfliktsituation genom att fly från den, kommer vi att stanna kvar på den nivån och sluta utvecklas vidare.

Varför uppkommer prestationsångest?
Ur ett djupare perspektiv uppkommer prestationsångest som en följd av att vi omedvetet förknippar vår prestation med vårt värde som människor. De flesta människor har under barndomen missuppfattat sitt egenvärde. När vi har lärt oss att förknippa vårt värde med våra prestationer, blir vi väldigt angelägna om att ”lyckas” i livet. Människor med en hög inre kravbild blir ofta mycket framgångsrika på det yttre planet. Bekräftelsen vi får genom att prestera fungerar som substitut för den kärlek vi egentligen vill känna till oss själva.

När vi har vuxit upp med stora förväntningar på oss, känner vi ständigt skuld inför de människor vars förväntningar vi tror att vi inte lyckats infria. Vi försöker ständigt bevisa vårt värde genom att utföra bättre prestationer. Prestationsångest handlar i grunden om vår rädsla för att inte bli godkända och ytterst inte älskade. Vi lever i illusionen om att det är vad vi presterar som avgör hur betydelsefulla vi är för andra människor. De förväntningar och krav vi har på oss själva är egentligen våra föräldrars förväntningar och krav. Nu är det inte så enkelt att alla förväntningar och krav som ställs på oss är tydliga.

Våra föräldrar kanske inte bokstavligt har sagt att de förväntar sig att vi ska vara duktiga och ”lyckas” i livet. Det är ofta ett outtalat krav, som våra föräldrar i sin tur har lärt sig av sina föräldrar. Negativa känsloreaktioner har alltid sin grund i vår uppväxt. Vi kan lösa dem först när vi slutar att projicera våra reaktioner på omgivningen och istället blickar inåt. Ifrågasätt vad det egentligen är du är rädd för, istället för att till varje pris försöka undvika situationer där du drabbas av prestationsångest. Rädslan i sig är inte skadlig om du är beredd att titta närmare på vad den egentligen står för.

Författare; Emma Abrahamsson

Är du intresserad av att veta mer om självutveckling? Besök www.mentalkraftab.se

Related Posts

1. Öka självkänslan via basket
2. Anmälan till Nyhetsbrev
3. Kontakta oss