Dintonåring.se har träffat Anna Björklund som bland annat arbetar med Mindfulness i hennes arbete som samtalsterapeut och coach. Hon möter unga och gamla i samtal och försöker här förklara för oss vad Mindfulness egentligen innebär, och hur metoden kan vara till hjälp för tonåringar och föräldrar.
Mindfulness kan översättas och beskrivas som Medveten Fokuserad Närvaro – ett sätt att uppmärksamma det du upplever i Nuet, utan att döma eller värdera. Man kan säga att Medveten Närvaro är att vara uppmärksam med avsikt, i ögonblicket och utan att värdera det man uppmärksammar.

När är man Medvetet Närvarande?
Anna menar att Medveten Närvaro innebär att leva just nu! Våra tankar och vår medvetenhet kastar sig oftast mellan det förflutna då vi grubblar över det som hänt eller framtiden där vi oroar oss för allt som vi ska göra och det som kan hända. Mycket liten tid spenderar vi i Nuet. Och det är bara i Nuet vi kan påverka.

”Många jag har träffat blir oroliga och säger att de inte bara kan vara här och nu för de behöver planera inför framtiden. Absolut att du kan planera framåt men om du är i framtiden när du gör det, skapas bara onödig stress och  då är du bara där och irrar omkring.”

Bilden nedan försöker visa texten på ett symboliskt sätt. Ju oftare du blir medveten om var du befinner dig, i dåtid eller framtid, desto fortare kan du komma tillbaka till här och nu.

Hur kan Mindfulness hjälpa oss i vardagen?
Att stressa är en del av vardagen och så länge vår kropp får tid för återhämtning kan det till och med vara positivt. Det är när stressen tar över vardagen och glädjen i livet som den blir ohälsosam. Man kan säga att Mindfulness är en antites till stress. Metoden kan hjälpa att reducera stress och oro men även att acceptera det förflutna eller det som har varit. Metoden handlar också om acceptanse och att stanna upp genom att observera utan att värdera och döma. När vi lär oss att observera våra tankar och känslor utan att värdera och döma dem, är det lättare att acceptera tankarna och känslorna som de är. I längden är det lättare att inse att man duger för den man är.

Mindfulness ökar också vår förmåga att medvetet agera på en situation istället för att automatiskt reagera, vilket kan vara nog så viktigt för både tonåringar och tonårsföräldrar.

Stöttepelarna för Medveten Närvaro är att stanna upp, observera/se, acceptera och välja. Den stress vi upplever orsakas oftast inte av det som faktiskt sker utan av våra tankar kring det som sker. Dessa tankar är oftast automatiska och något som vi inte medvetet väljer. Med träning i Mindfulness ökar vi vår medvetenhet kring att ”tankar bara är tankar och inte automatiskt en sanning”. Genom att stanna upp, se, acceptera och välja kan vi bryta reaktiva mönster och välja hur vi vill agera. Den negativa stress spiralen kan brytas och vi slipper onödig stress.

”Dessutom är tankar bara tankar, de är inte någon sanning. Man kan tro det men det är bara en tanke och det betyder inte att det är sant.”

Att rikta uppmärksamheten på vad som händer just nu är också den största utmaningen i Mindfulness, men går det att träna sig på detta?
Anna menar att det finns mängder av bra Mindfulness övningar som går bra att egentligen göra när som helst. Med regelbunden träning kan Mindfulness bli ett sätt att minska stress och oro i vardagen, men det finns också övningar att ta till för den otränade i stressade perioder. Använd sinnena. Då kommer man genast till nuet!

• Hur känns min andning? Vänd hela uppmärksamheten mot andningen. Även om känslor svallar och tankar kommer och går, så finns alltid andningen kvar.
• Knyt näven, släpp taget. Vad händer inom dig?
• När du fångar en känsla, stanna upp. Vänd uppmärksamheten mot känslan. Var i kroppen sitter den? I magen? I foten? Beskriv känslan utan att värdera eller döma.
• Sätt dig på en stol i lugn och ro och observera dina tankar. Låt dem bara passera förbi utan att värdera eller döma.
• Surfa – våga surfa igenom vågen och stå kvar en stund i smärta, statusbegär eller varför inte glädje över något.

När kan Mindfulness hjälpa våra tonåringar?
Det händer att tonåringar funderar över vad som har sagts och gjorts inom kamratkretsen men också oroar sig inför kommande prov och läxförhör. Tankarna i huvudet kan handla om det förflutna som exempelvis; – vad menade hon med det? Hur lät det egentligen när jag sa så? Tänk om hon inte tycker om mig nu när jag sa så? Tankarna i huvudet kan också handla om framtiden som exempelvis; – Jag kommer aldrig klara av historia provet! – Tänk om jag blir röd i ansiktet på redovisningen imorgon! – Jag kommer aldrig få en kille!  - Om jag hade lika snygga muskler som honom skulle jag inte ha några problem.
Alla dessa tankar är förstås en stor anspänning och kan skapa grubblande, oro och ångest. När våra tonåringar kan observera vad de tänker, och samtidigt förstå att tankarna inte alltid är en sanning, kan livet kännas lättare. Man blir medveten om vad man tänker och hur det påverkar vår kropp.

Många tonåringar lever mycket i svallande känslor och här kan Mindfulness hjälpa till med att stanna upp och uppmärksamma känslan och våga möta den för att sedan kunna släppa taget om den. Att våga möta och känna på en olustkänsla kan i längden leda till att den klingar av. Det är när vi flyr från dessa känslor som de pockar på ännu mer och vill komma upp till ytan. Här kan man också försöka lyssna till vad man tänkte på när eller innan känslan kommer.

När kan Mindfulness hjälpa tonårsföräldrar?
Det är intressant att börja med att observera vad som händer i dig när tonåringarna utmanar dig. Väcks oron inför framtiden eller ältas det som har hänt om och om igen. När det gäller tonåringar är det bra att tänka på att varje ”ögonblick är nytt”! Älta inte att för 2 år sedan gjorde du si eller så! Då var det så, men nu är det så här. Vi som föräldrar har inte något facit för framtiden, vi har prognoser men inte facit.

Mindfulness handlar om att se varje ögonblick som nytt. Om tonåringen ljugit tidigare och man som förälder har svårt att lita på honom eller henne är det en bra strategi att tänka på att ”varje ögonblick är nytt”. Om vi föräldrar förväntar oss att vår tonåring beter sig på ett visst sätt för att hon eller han har gjort något tidigare, finns det risk att tonåringen kliver in i den rollen och gör precis som vi förväntar oss igen. Självklart handlar det inte om att vara naiv och bara låta gå men att ge varje ögonblick en ny chans.

En annan bra strategi är att tro på våra tonåringar och att det kommer att gå bra. Det är viktigt att fundera på vad som är relevant i vår oro och vad som inte är relevant. Är oron egentligen inte befogad utan bara en vana så sluta slösa energi på att oroa dig. I en del familjemönster oroar man sig bara för att det ser ut så tillbaka i släkten.

En bra övning är också att jobba med sig själv att vara här och nu och närvarande när din tonåring kommer för att prata. Ofta har vi föräldrar inte tid, men träna nu på att stanna upp, var där med din tonåring, ställ frågor. Här kan man verkligen fördjupa relationen till sina barn.

Källa
Intervju med Anna Björklund, Empowerment Coaching

Related Posts

1. Mentor – ger ungdomar styrkan att stå emot våld och droger
2. Hur blir man mentor i nätverket Stella?
3. Stella – Ett mentorsprogram för tjejer (16-20 år)

Många unga fasar ofta inför redovisningen i klassen likaså fasar många vuxna inför att hålla i mötet på arbetsplatsen. Christina Davisson är språkvetare och röstcoach. Hon har under flera år undervisat i praktisk svenska och retorik på Stockholms universitet och hållit workshops och föredrag i retorik för företag, organisationer och myndigheter. I dag driver hon Retorikbutiken i Stockholm och är specialiserad på att hantera rampfeber.

Christina har nu skrivit en bok i ämnet som heter just ”Rampfeber”. Hon vill sprida kunskap om ett problem som nästan ingen vet någonting om i Sverige, fastän hundratusentals människor lider av det – rampfeber.
”Det är världens vanligaste fobi och ett problem som det talas alldeles för tyst om. Personer som har rampfeber skäms ofta mycket och vågar nästan aldrig berätta det för någon, varken som barn eller vuxen. De som har försökt brukar få meningslösa råd, som att de måste skärpa sig, tänka mer positivt eller öva mer på sina framträdanden.”

Rampfeber innebär att du blir väldigt nervös och rädd för att stå i centrum för uppmärksamheten.
”Har du rampfeber blir du väldigt nervös och rädd när andra ska titta på dig och lyssna på vad du ska säga eller göra. Du är rädd för vad de ska tycka om dig och din röst och din kropp; om du duger, om du är tillräckligt snygg och tillräckligt bra. Det kan t ex vara när du ska läsa högt för klassen, stå vid tavlan och redovisa ett grupparbete, göra övningar i gympan eller spela, dansa och sjunga på en skolavslutning.”

Rampfeber kan yttra sig på olika sätt.
”Har du bara lätt rampfeber är du troligtvis bara blyg och lite osäker som person. Har du riktigt stark rampfeber kan du känna ren dödsångest. Drabbas du av rampfeber brukar magen bli orolig och du sover ofta dåligt innan du ska framträda. Men hos en del slår den till precis när det är dags att öppna munnen, gå upp på scenen eller när du sitter och väntar på din tur att säga något. Då brukar hjärtat bulta jättehårt, du kan känna dig svettig, bli torr i halsen, rodna och börja skaka i kroppen. När kroppen är så stressad är det svårt att samla tankarna och tänka klart, så en del får black out eller svimmar. ”

Christina menar att vem som helst kan få rampfeber. De som kommer till henne för att få hjälp kommer från alla möjliga länder och kan vara allt från skolungdomar till pensionärer. ”Vanlig” rampfeber kan bottna i vardagliga hot, svek och kränkningar som inte behöver skapa några löpsedlar, men som för dig var skrämmande och orättvisa när det hände. Dessa situationer fick dig att känna dig maktlös, övergiven och försvarslös.
”Det kan vara att ensam möta tuffa skolkamrater på vägen hem som slår dig eller stjäl din mobil och sedan hotar dig med stryk om du skvallrar.  Det kan vara att bli mobbad, kränkt eller kladdad på och kallad hora. Det kan vara bästa vännen som sviker dig. Det kan vara att möta hårda blickar, iskall tystnad och trista kommentarer från lärare, föräldrar och syskon om du inte klarar av att leva upp till deras förväntningar, som att få bra betyg.
Riktigt stark rampfeber kan bottna i att du vuxit upp i ett land eller en miljö där det är förbjudet att säga vad man tycker och där man straffas hårt om man inte håller tyst om otäcka saker som man har varit vittne till. Det kan vara allt från incest och våldtäkt till trakasserier och mord, men också att en av familjens levnadsregler varit ”tänk på vad andra ska tycka och tänka”. ”

Rampfeber är en enda röra av stress, skadad självkänsla, konflikträdsla och prestationsångest. Det kan i längden till och med ge svår ångest, insomningsproblem, diffus värk i nacke och rygg och sliter mycket på hälsan. När personer med rampfeber tillslut går till läkaren för att kroppen inte orkar, får de ofta sömnpiller och lugnande medel för att dämpa symptom, men inget som löser deras problem. Tyvärr växer rampfeber nästan aldrig bort av sig själv. Det läker inte heller som ett skärsår på tummen utan ligger kvar och pyr hela livet om du inte gör något åt det.

Faktorer som kan trigga rampfeber om du ligger i riskzonen kan vara att du känner dig obehaglig och nervös bara av att tänka tanken på att tala eller agera framför andra människor.
”Det kan räcka med att höra ordet redovisning eller möte för att stressreaktionerna ska sätta igång inombords. Sedan brukar det bli värre och värre ju närmare den stora dagen kommer och när den stora dagen står för dörren kanske du är så trött och sliten att du känner dig alldeles sjuk och stannar hemma i sängen. ”

Rampfeber är resultatet av en mänsklig försvarsmekanism som bildas när vi utsätts för situationer där vi upplever oss hostade, maktlösa eller övergivna. Försvarsreaktionerna ligger sedan och lurar som mentala minor och så fort någon trampar på dem exploderar de vare sig vi vill eller inte.
”Ingen vet säkert vad vi kan råka ut för i livet, så det finns inga säkra garantier för att du aldrig kommer att få rampfeber. Men vi människor är också olika; en del klarar mer påfrestningar än andra. Vi är också mer sårbara under vissa perioder i livet.”

Christina menar att ”den bästa garantin du kan få mot rampfeber är en trygg och stabil uppväxt med människor som du kan lita på och som ger dig stöd och uppmuntran under din utveckling. De som lider allra värst av sin rampfeber har inte haft en chans – de har aldrig varit riktigt trygga. Det återstår bara att bli en tuffing och gå till anfall och slåss eller ge upp och bli ett offer.”

Tecken på om din tonåring har rampfeber kan vara:

-          Hon eller han blir väldigt nervös och rädd när andra ska titta och lyssna på henne eller honom

-          Din tonåring blir orolig och nervös så fort läraren säger ordet redovisning eller att eleverna ska berätta något inför hela klassen

-          Din tonåring tycker det är obehagligt att berätta något inför några i släkten på födelsedagskalaset

-          Din tonåring har börjat skolka från skolan

-          Din tonåring är ofta sjuk från skolan utan orsak

Om din tonåring har tecken på rampfeber är det bra att våga ställa frågor till henne eller honom vad det är som känns svårt.  Om du får tillåtelse av din tonåring, prata med läraren och berätta varför din tonåring har svårt för att hålla föredrag eller prata inför klassen. Det kan handla om allt från fniss, blickar till glåpord från några av kamraterna i klassen.

Även om rampfeber ofta bottnar i det bemötande man fått i barndomen, så kan lärare göra mycket för att förhindra att den eskalerar.
”Det viktigaste är att skaffa kunskap om vad rampfeber är. De som inte vet vad rampfeber är tycker att det är ett löjligt problem som bara drabbar hopplösa och svaga typer. De flesta tycker att de som har rampfeber får skylla sig själva för att de är för lata och dumma för att träna och förbereda sig tillräckligt. ”

Christina menar att rampfeber varken är en fråga om intelligens eller rutin.
”Många vuxna som har rampfeber arbetar professionellt på scen som musiker, skådespelare och artister. Problemet ligger i de mentala minorna. De kan varken läsa eller skriva och struntar i vad du och andra vill. De kan bara explodera.

Myter om rampfeber

·         De som har rampfeber är lata och förbereder sig inte ordenligt.

·         De som har rampfeber är för dumma för att lära sig det dom ska säga.

·         De som har rampfeber är trista och negativa typer.

·         De som har rampfeber har brist på erfarenhet och rutin.

·         De som har rampfeber saknar viljestyrka och karaktär.

·         De som har rampfeber känner efter för mycket.

·         De som har rampfeber saknar medvetenhet och insikt om sitt problem.
Myter om hur rampfeber ska hanteras

·         Rampfeber försvinner om man förbereder sig mer.

·         Rampfeber försvinner om man är smart och duktig.

·         Rampfeber försvinner om man tänker positivt.

·         Rampfeber försvinner om man får mer erfarenhet och rutin.

·         Rampfeber försvinner om man bara kontrollerar sig tillräckligt.

·         Rampfeber försvinner om man inte känner efter så mycket.

·         Rampfeber försvinner om man blir tillräckligt medveten och insiktsfull.

Christina Davisson driver Retorikbutiken och är specialiserad på att hantera rampfeber. Nu har hon kommit ut med boken ”Rampfeber – och konsten att hantera den”. Klicka här om du vill ta kontakt med Christina eller boka föredrag.

Källa
Christina Davisson, Retorikbutiken

Related Posts

1. Din Kommun
2. Ätstörningar
3. Betygshets & stress vanligt bland ungdomar

En ny undersökning från Bris visar att många ungdomar inte tror att de har någon framtid om de inte har toppbetyg. Dagens samhälle lägger stor press på din tonåring och självklart vill du, som förälder eller lärare, hjälpa till att stötta så mycket du kan. Dintonaring.se hjälper dig att förstå varifrån problemet kommer.

Det är inte lätt att vara tonåring idag. Karin Johansson är legitimerad psykolog och utredare på Bris och menar att stressen hos unga beror på en kombination av många olika faktorer.
”Det är många krav som ställs på unga idag som även handlar om annat än skolan. Man ska hänga med i mycket som har med utseende att göra, man ska ganska tidigt ha varit ihop med någon och kanske haft sex, man ska ha de rätta kompisarna och så vidare. Sedan verkar det också på många håll som att lärarna i skolan inte samordnar när man har prov i de olika ämnena. Det kan vara flera prov på samma dag och långa läxor. Då blir det helt enkelt för mycket.”

Karin Johansson tror också att tonåringar blir stressade av att alltid behöva vara så tillgängliga.
”Mobiltelefonen ska alltid vara på så att man är tillgänglig dygnet runt för kompisar som kanske sms:ar eller ringer. Och sedan har vi all information som vi matas med hela tiden, främst via internet. Våra hjärnor är inte byggda för det enorma informationsflödet.”

Det är här skolan har en möjlighet att kliva in och ta ett ansvar.
”Nu har vi ett samhälle som ser ut så här, med mycket information som regnar över oss. Men vad gör det med oss, att det är så mycket vi ska förhålla oss till hela tiden? Det är något som kan lyftas in i diskussioner på samhällskunskapen eller psykologin, särskilt på gymnasiet.”

Känslan av att inte räcka till kan leda till fysiska besvär i form av huvudvärk, trötthet eller magkatarr såväl som psykiska problem som ångest eller depression. Många ungdomar blir skoltrötta, känner att de inte orkar och ger upp.
”Den uppgivenheten möter vi ibland här på Bris, känslan av att ’det kommer aldrig att bli någonting av mig’”, säger Karin Johansson. ”Man vet att det finns en stor ungdomsarbetslöshet, att många går ut skolan och går utbildningar utan att komma in på arbetsmarknaden, det är ett orosmoment naturligtvis.”

En del av problemet, menar hon, handlar om att man faktiskt inte har samma tillgång till vuxenutbildning idag som för några år sedan.
”Man har tagit bort reservutgången, att kunna gå på komvux och ta igen det man missat när man har varit skoltrött under grundskolan. Nu ökar pressen att klara det på första försöket. Sedan tror jag att det är bra när man öppnar nya vägar för ungdomar genom till exempel lärlingplatser när man inte klarar, inte orkar eller inte vill läsa de teoretiska ämnena som man gör i första hand på gymnasiet idag.”

Så vad kan man då göra som förälder för att hjälpa sitt barn?
”Man ska inte pressa dem när det gäller fritidsaktiviteter”, poängterar Karin Johansson. ”Det ser vi en del barn som berättar om, att föräldrarna har drömmar om att barnen ska lyckas när det gäller till exempel idrott. Jag tror att man hjälper ungdomarna genom att se till att de får bra förutsättningar hemifrån, hjälp och stöd för att kunna koncentrera sig så att de klarar skolan.”

Men även skolan har ett stort ansvar, främst för de ungdomar som har problem i sin hemmiljö och av den anledningen inte kan koncentrera sig eller orkar hänga med.
”Det är för mycket annat som pågår i huvudet”, säger Karin Johansson. ”Det går ut jättemånga elever med ett betyg som inte alls motsvarar deras intelligensnivå utan ligger långt under och det är inte okej. Det handlar om pedagogiska verktyg, till exempel smågrupper där man kan ta igen när man kommit efter.”

Många skolor bryr sig heller inte om att ta reda på varför en elev har börjat skolka.
”Skolan betraktar skolk som ett ordningsproblem när det i själva verket handlar om att barnet mår dåligt på grund av någonting, det kan vara mobbning eller dåliga hemförhållanden. Det behöver också finnas en fungerande elevhälsa, en skolkurator eller skolsköterska att prata med som kan hjälpa och stötta.”

Av Johanna Persson

Bris (Barnens rätt i samhället) är en ideell organisation som bildades 1971. Verksamheten bygger på ideellt arbete från cirka 600 frivilliga som bland annat bemannar BRIS jourtelefoner dit barn, ungdomar och föräldrar kan ringa för att få råd och stöd. Bris gör även undersökningar om barns villkor och producerar varje år sammanfattningar och statistik om hälsoläget för barn och ungdomar.

Vill du kontakta Bris?
Barnens hjälptelefon 0200-230 230
Bris Vuxentelefon – om barn 077-150 50 50

Related Posts

1. Bättre att studera i lugn och ro
2. Tipsa din tonåring om Matteboken.se
3. Mindfulness för tonåringar & vuxna