Anorexi syns utåt och brukar få andra att reagera. Familj och kompisar blir oroliga, men själv kan man inte se att något är fel. Därför kan det vara svårt att förstå att man behöver hjälp, och att ta emot hjälp. Men det går att bli frisk från anorexi.
Vanliga tecken på anorexi är;
- kraftig bantning
- låg kroppsvikt
- utebliven mens
- insjunkna kinder, mage och bröstkorg
- förstoppning och ont i magen
- kall och torr hud
- psykiska problem som depression, ångest, tvångstankar och tvångshandlingar
- att man skjuter upp måltider, äter långsamt eller vill äta ensam
- att man tränar överdrivet mycket
- växlande humör
- att man får svårt att koncentrera sig och att minnet blir sämre
- dålig självkänsla eller självförakt
- skev eller felaktig uppfattning av sin egen kropp
- olika tvångsbeteenden, som särskilda sätt att äta vissa saker, överdrivet duschande eller att man tvättar mat och köksredskap väldigt noggrant
- ångest eller nedstämdhet, som kan gå så långt att man skadar sig själv eller får självmordstankar
- att man får sömnproblem.
Man behöver inte ha alla tecken för att ha anorexi.
De första tecknen som synliggörs är att tonåringen får ett flertal kroppsliga symtom som att tappa i vikt, kroppen går på sparlåga och flickan slutar menstruera på grund av näringsbristen. Det kan också visa sig i livlöst hår och sköra naglar.
Senare brukar den unga bli mager, få problem med magen, få yrsel och känner trötthet. Ofta sätter anorektikern på sig stora varma tröjor för att hålla värmen. Kroppen som går på sparlåga fryser. Kroppen ställer in sig på svält och ämnesomsättningen går på sparlåga, hjärtrfrekvens och blodtryck minskar och pulsen går ofta ned till 40-50 slag per minut. Det är inte ovanligt med hjärtrubbningar.
Jag är en tjej som nu har haft anorexi i åtta år och jag är nu 18 år gammal. Kan berätta för er att det blir ett helvete när alla hela tiden säger att man är sjuk och behöver hjälp. Min kropp är betydligt sämre och jag orkar inte gå lika långa sträckor längre som jag orkade förut. Min kropp är benskör och jag har knappt styrka i benen för att resa mig upp från en stol. Det är svårt att inse att man behöver hjälp. Men till er som har vänner som är anorektiker
(hann ej klart)
till er som har vänner som har anorexi så kan jag säga att det gör väldigt mycket att ni bara finns där. Om han/hon går in på toan för att göra sig av med maten så försök innan att få han/henne att tänka på något annat som gör han/henne glad. Låt personen veta vem man kan lita på och tänk inte äns tanken på att tjata om hur underviktig personen är för det får han/hon bara att må sämre.
Besök också gärna min blogg där jag skriver om min vardag som en anorektiker.
http://tdt.blogg.se/?tmp=02040033