HejsanJag har en son som fyller 18 i sommar. Det är min yngste son.Han har en äldre bror och syster som inte bor hemma. Problemet med min son är att han inte går till skolan (eller gör så mycket annat). Det började i ÅR9 och det var varningar på gång i flera
ämnen. Det löste sig dock och han kom in på gymnasiet på det program han önskade. Han fortsatte skolka hela 1.an och går nu om ÅR1. Han får nästan inga betyg. Jag har försökt med allt, lock och pock, uppmuntran och tyvärr skällt och skrikit.
Jag har t.o.m. varit ledig hela denna termin för att få iväg honom till skolan, men det har inte hjälpt. Vi har varit på BUP men han kan inte gå dit för han kan inte passa tider. Första gångerna var jag med men sedan ville de träffa honom ensam och då gick han inte. De ledsnade på honom och han sa att han inte fick ut något av det ändå. Just nu har det fullkomligt låst sig mellan honom och mig och jag är helt uppgiven. Han har sedan en månad inga pengar, telefonkort, fritidskort eller tillgång till internet. Han får dessa förmåner om han antingen går i skolan, söker praktik eller jobbar.
Vad skall jag göra? Jag HAR försökt prata med honom massor med gånger i tre års tid. Han säger att han tror det skall bli bättre snart. Jag tror inte det är några droger inblandade eftersom han mest är hemma. (men man vet aldrig)
Vad kan man ställa för krav? Något litet?
Tack för hjälpen
Anna-Lenas svar:
Hej tack för din fråga!
Hur mår din son? Det låter som att han mår väldigt dåligt av att vara inskriven på skolan och att inte gå dit. Finns det någon möjlighet att din sons syskon kan prata med honom? Att fråga vad det är som händer. Hur är det med möjligheten för honom att hoppa av skolan och börjar jobba? Om han inte alls är mogen att gå i skolan så kanske det kan vara ett bra alternativ. Hur kan du eller någon annan hjälpa honom till en praktikplats?
Jag jobbar också som jobbcoach och tror säkert att det finns en praktikplats till honom. Det känns som att han behöver stöd, i form av att du/ni finns där för honom. Vad tycker han om att göra? Vad har han för intressen? Tycker han om att göra saker praktiskt? Finns det något ni kan göra tillsammans för att få kontakt?
Bara du och han. Kanske ni behöver åka bort tillsammans? För att upprätta den kontakt som en gång fanns behöver du känna dig lugn och trygg själv när du möter honom, ni behöver mötas på en nivå som passar er båda, dvs du som mamma och han som son. Det är inte ovanligt att man när man är 18 år känner sig väldigt vilsen både i kroppen och med vad man vill, hjälp honom att hitta något som han tycker om att göra.
Hör gärna av dig igen.
/Anna-Lena
