Hej, vi har en underbar och charmig pojke (10 år), men bekymrar mig för honom för han är så okoncentrerat och glömmer hela tiden saker. Han glömmer att ta med sig läxor hem, gympa skor från skolan, jackor, han glömmer att packa skolryggsäck. Inte bara det han tappar saker också, för en månad sedan tappade han sin vinterjacka, nyligen en ny bandyklubba, förra veckan hemnyckel. Han är enastående i matte, men andra ämne behöver han träna på t ex svenska, engelska. När han tränar blir har bra, men svårt att åstadkomma detta om han glömmer läxor. Jag och min man börjar tappa fattningen, jag börjar höja rösten och det känns inget bra. Nyligen förklarade jag för honom att om han inte lyssnar på mig och jag måste upprepa min önskan flera gånger då tappar jag tålamod och höjer rösten, det i sin tur gör att han blir ledsen och ond cirkel är igång. Han tittade på mig med sina kloka ögon och satte fart med sina läxor. Alltså, det finns hopp! Vad är det jag inte gör som gör att min son är så slapp. Tacksam för hjälpen, råd, tips vad som helst.
Anna-Lenas svar:
Hej, tack för ditt brev!
Många unga kan ha svårt att känna igen sig själv när kroppen och humöret förändras. För vissa innebär detta inga allvarliga bekymmer men för andra innebär den här tiden en känsla av främlingskap gentemot sig själv och andra. Ett naturligt sätt att hantera den här känslan är att bli så lik sina jämnåriga kamrater som möjligt.
Tonåringen har inom sig två motstridiga behov, självständighet kontra beroende. Det kan bli tvära kast mellan dessa två ytterligheter som vanligtvis också resulterar i oändliga konflikter mellan föräldrar och barn.
I tonåren är det vanligt att ungdomar får en tillfällig tillbakagång i utvecklingen, och man pendlar mellan barnsligt beroende och självständighet. Det är inte onaturligt att den unge kommer att uppleva en identitetsförvirring. Om de vuxna respekterar den unge som en självständig person med rätt att finna och ha sina egna meningar, desto lättare löses förvirringen upp.
En massa olika saker händer i huvudet på en tonåring. Det är en svår avvägning att inte tjata utan att lagom mycket tro att tonåringen ska klara av att komma ihåg allting. Skriv gärna igen om du vill.
